Borta i Skogen

Fräkniga kinder. Fräkniga knän.
Varma klibbiga säten mot naken hud
Du ligger lutad mot fönstret
När bussen far mellan ljus och mörker flyger molnen på din kropp
Dina ben är så bräckliga att det gör ont
Din andning så liten och snabb
Dina ögon irrar under ögonlocken
Kanske drömmer du

Orange lyser solen genom gardinerna flimrar
Rosarött
Och jag önskar att jag kunde läka dig
Omsluta dig i en varm trygghet
Välling, våtvarma omslag och alvedon

Men jag vet älskling.
Du är så långt borta från mig.