Idag kände jag ett självhat jag inte känt på mycket länge.
Ett kroppshat framförallt.
Magen som är blåstrimmig av bristningar trots att jag är under 20 får mig att vilja skära bort den med en kniv.
Att jag inte kunde få på mig de otroligt fina sjuttiotalsbyxorna gör ont.
Jag var aldrig den söta (läs: smala) tjejen. Ibland gör det ont.
Jag mådde lite bättre efter en trekvarts fotografering.
Tack kamera för att du finns.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar