När jag kom hem hade mina tår förfrusit i gummistövlarna.
En Agatha Christie hade kommit med posten i ett brunt omslagspapper och det luktade ovädrat i lägenheten.
En natt kommer gasen smyga ut ur ugnen och döda mig precis som i mina tvångstankar.
Men det blir fel nu när jag för en gångs skull vill leva.
Eller nej. Jag har alltid varit för feg för att dö.
-
Aldrig har jag dött ens en endaste gång. Inte ens lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar